Jag har egentligen inte tänkt på det, bara glömt bort det. Fast jag kom på det nu när jag läste syrrans blogg. Shit. Det var IDAG. För fyra år sedan. Ja, fyra år är rätt så mycket. Men ändå finns minnen och skit kvar. Även fast jag glömmer bort det, tänker bara på det ibland. Jag antar att jag bara är glad över att jag fick chansen att leva. Att jag fick leva. Att jag överlevde med min pappa och min syster. Ni har väl ingen aning om vad jag pratar om. Men jag pratar om nyårsafton då det skulle bli 2006. Det brann. Mitt hem. Alla saker. Vår katt. Och vår granne. Ingen vet hur det började, ingen. Allt man vet är att det var ett litet stearinljus på vardagsrums bordet. Fyfan. Att jag ens skriver det här. Det väcker minnen. Otäcka minnen... Minns hur jag såg vår granne, kolsvart med mörkrött blod på hela honom, fyfan..... Och vår katt :( Fyfan Custer, vår katt, förlåt förlåt förlåt mig och syster. Vår lilla ängel dog bara en månad efter branden.. han orkade inte. Jag hittade honom tyst, utan andetag, liggandes på golvet.. Det var hemskt. Han spydde blod. Jag ropade dit pappa och dom åkte till strömsholms med honom. Men det var försent. Han dog på vägen. Men vår hund har vi kvar iallafall, lilla kickelusen (Madicken) som var tvungen att vara bland rök och lågor. Hon var nog för rädd för att skälla.. dödsrädd. Men hon kom ut levande. Grannen klarade sig med typ en, missbildad hand och så. Custer dog. Och vår orm & hamster dog på direkten.. Dom dog nog av röken.. Fyfan.

Så ja, även fast jag inte tänker på det så kommer jag nog ändå vara lite rädd i natt. Cause you never know..