Sov hos älskling i natt och det var mysigt. Vi gjorde massa, som jag nu inte kommer ihåg - senil? Ja, varför inte. Men jag vet iallafall att jag läste mycket i En Vingklippt Ängel och faan det finns så många bitar som liknar mig. Aja.. Idag vaknade vi runt tio, sen har vi städat till halv tolv. Sen har vi lagat mat och tvättat kläder och senare mot dagen blev det så sjukt fel allting. Har velat gråta vid så många tillfällen men har hållit tårarna inom mig. Lika bra att inte gråta, det känns bara rätt att gråta ensam. Att få gråta så hårt att man vill skrika. Ja, så ville jag gråta då - men jag kunde inte. Jag ska sluta vara så jävla svartsjuk, då kanske jag slutar skada min omgivning. För det är det enda jag gör. Skadar. Men jag blir så förbannad! Och tankarna tar över och skriker åt mig. Svartsjukan ska jag låta demonerna döda. Jag är fast i det starkaste hat just nu. Jag blir galen. Regnet gråter med mig. Helvete!

okay, will tomorrow be a better day?

Would I see or find anything that makes sence in my psycho freaked mind?