Men den dagen, på Köpingsyran då jag såg dig för första gången, då visste jag att jag också hade känslor. Jag blev kär.
Hej bloggen, det blev inget inlägg igår kväll. Jag var så trött, död och somnade nästan innan älskling skulle gå.
Förresten, något jag glömde skriva på förra inlägget, igår på so'n kom det någon gubbe som pratade om konfirmation, nejtack. Jag vill inte gå på något läger där man måste berätta om sig själv, lära sig om sig själv och livet. Jag vet redan allt om mig, det är jag nog ensam om. Jag vill inte dela mina tankar med främlingar, knappt ens mina vänner. För jag vet att i slutändan händer det något och det läcker ut.. Därför tycker jag inte om att prata, jag känner mig helt enkelt inte säker. Även fast jag litar på dom och allt, så vet jag att det kommer en dag man blir sviken.
Men jag cyklade till älskling och vi var där och sen vid halv åtta cyklade vi hem till mig och vi var hos mig och det var mysigt och allt. Sen drog älskling och då var jag ensam hemma. Mamma jobbade, syster var hos pappa, endast jag och katten. Men han visste att jag var rädd för han följde efter mig vart jag än gick och det gör han inte i vanliga fall.. Och när jag fick cp ryck och började gråta, strök han sig mot mitt ben.
Sen la jag mig och somna och sen nu idag vaknade jag halv åtta. Om tjugo minuter ska jag cykla till skolan, puff - själv. Inte kul, men vad ska man göra annars? Mamma har jobbat och jag lovade henne att cykla så hon slapp skjutsa, hon är ju så trött efter att hon jobbat hela natten.
Nu ska jag avsluta detta inlägg med något jag nyss skrev till Carolina,
När jag ser dig lyser det om dig, du är en ängel i mina ögon.
Du är så sjukt vacker att jag inte vet hur jag ska säga det till dig.
Ditt leende säger mer än tusentals ord och jag kan bara le tillbaka.
Jag trodde aldrig att sån här kärlek verkligen fanns,
men nu har jag fått bevis och jag har aldrig varit så lycklig.
Ensam och tom och inga känslor genom åren, trodde att jag aldrig
skulle bli kär. Men den dagen, på Köpingsyran då jag såg dig för
första gången, då visste jag att jag också hade känslor. Jag blev kär.
Kärlek vid första ögonkastet. Förälskad. Och sen blev du min.
Ord kan inte beskriva min lycka, älskling.
Men jag vet att du är min älskling, min ängel, min luft jag andas,
och mitt liv. Utan dig finns jag fan inte längre.
Förresten, något jag glömde skriva på förra inlägget, igår på so'n kom det någon gubbe som pratade om konfirmation, nejtack. Jag vill inte gå på något läger där man måste berätta om sig själv, lära sig om sig själv och livet. Jag vet redan allt om mig, det är jag nog ensam om. Jag vill inte dela mina tankar med främlingar, knappt ens mina vänner. För jag vet att i slutändan händer det något och det läcker ut.. Därför tycker jag inte om att prata, jag känner mig helt enkelt inte säker. Även fast jag litar på dom och allt, så vet jag att det kommer en dag man blir sviken.
Men jag cyklade till älskling och vi var där och sen vid halv åtta cyklade vi hem till mig och vi var hos mig och det var mysigt och allt. Sen drog älskling och då var jag ensam hemma. Mamma jobbade, syster var hos pappa, endast jag och katten. Men han visste att jag var rädd för han följde efter mig vart jag än gick och det gör han inte i vanliga fall.. Och när jag fick cp ryck och började gråta, strök han sig mot mitt ben.
Sen la jag mig och somna och sen nu idag vaknade jag halv åtta. Om tjugo minuter ska jag cykla till skolan, puff - själv. Inte kul, men vad ska man göra annars? Mamma har jobbat och jag lovade henne att cykla så hon slapp skjutsa, hon är ju så trött efter att hon jobbat hela natten.
Nu ska jag avsluta detta inlägg med något jag nyss skrev till Carolina,
När jag ser dig lyser det om dig, du är en ängel i mina ögon.
Du är så sjukt vacker att jag inte vet hur jag ska säga det till dig.
Ditt leende säger mer än tusentals ord och jag kan bara le tillbaka.
Jag trodde aldrig att sån här kärlek verkligen fanns,
men nu har jag fått bevis och jag har aldrig varit så lycklig.
Ensam och tom och inga känslor genom åren, trodde att jag aldrig
skulle bli kär. Men den dagen, på Köpingsyran då jag såg dig för
första gången, då visste jag att jag också hade känslor. Jag blev kär.
Kärlek vid första ögonkastet. Förälskad. Och sen blev du min.
Ord kan inte beskriva min lycka, älskling.
Men jag vet att du är min älskling, min ängel, min luft jag andas,
och mitt liv. Utan dig finns jag fan inte längre.
Kommentarer
Trackback